Tidigare berättade jag historien då jag målade "knulldrutten" på en bildlektion. En teckning som rev upp känslor i hela rektorsområdet. Tavlan är en reproduktion av teckningen jag målade för över 30 år sedan. Jag hade gärna haft kvar den, men bildläraren tog den ifrån mig, stampade iväg till rektorns kontor... och så fick jag aldrig se min teckning igen.
Men jag är vuxen nu och gör vad jag vill utan att försöka behaga någon annan målar jag vad jag vill. Och jag skriver vad jag vill i pratbubblorna. Frågan som dök upp när jag målade reproduktionen var. Hur skulle jag måla Drutten och Gena idag. Skoluppgiften var att måla en dröm. Min dröm var att Gena skulle "go bananas" och vara jäkligt otrevlig, lite av en mobbare.
Det var faktiskt inte helt lätt att komma på vad motivet skulle bli idag. Men så tänkte jag... Ja, just det... Vad jag tänkte kan ni se på den högra bilden ovan.
Personligen lyfter jag nog på hatten och säger grattis till mitt 14 åriga jag. För visst är den bäst. Det är ju liksom originalet och ett original ska inte kunna överträffas så lätt. Det är faktiskt med viss stolthet jag tänker på mig själv. Och det brukar jag tyvärr inte skämma bort mig med.